18 januari 2016

Sov i ro

Den där känslan av att han inte finns mer. Att hans lurviga kropp inte kommer sitta i min famn längre. Att min hand inte kommer få den där lilla vänliga puffen av hans nos. Värst av allt, att jag inte kan göra något för att få honom tillbaka. Efter 11 år med oss har han fått somna in. Bästa och finaste Ålban, vi kommer sakna dig ♥

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar